Panik!

Den 6:e maj är det "the day". Den stora jobbiga dagen för det hemska provet som närmar sig med stormsteg och jag känner mig långt ifrån redo!
Tiden har gått så fruktansvärt fort sedan skolstarten! Vi har hunnit jättelångt i skolan men det är galet intensivt!
Hänger man inte med i början så är det svårt att ta sig tillbaka till spåret.
Flera i klassen har blivit "tvingade" till extrastudier av läraren annars grejar dom inte provet helt enkelt.
Jag ville väldigt gärna vara med i denna grupp för att få extrahjälp men läraren tyckte att jag klarade mig bra över medel, vilket jag INTE håller med! :-(
Jag är ute efter att bli så bra som bara möjligt och helt hålla mig vid "eliten". Ja, det kanske låter larvigt men så är det!
Efter ekonomiassistentutbildningen höll jag mig bland de två bästa i klassen med betygen MVG i alla ämnen utan ett där jag "bara" fick VG.
Jag pluggade och kämpade hårt för dessa och jag försöker göra det nu också, men det är mycket svårare nu känner jag eftersom allt går så fort framåt!

Är glad att jag har min underbara B som ställer upp till 110% med precis ALLT.
Jag "förvarnade" honom innan skolan började om att han förmodligen, periodvis, kommer att få ta det mesta kring vad gäller C samt hemmet då jag måste fokusera mkt på skolan. Han såg det som en självklarhet och inga som helst problem med att hjälpa och underlätta så mkt som möjligt för min del.
Och vad gör han? B tar hand om precis ALLT just nu när provet närmar sig. Jag kan inte med ord beskiriva hur tacksam jag är för denna karl och som han ställer upp! Det är verkligen helt makalöst och jag kan inte hjälpa att få dåligt samvete av och till!

För ALLT min älskade B har ställt upp och hjälpt till med så ska jag köpa en ordentlig present till honom i sommar. Vad säger jag inte ännu. Men det blir något han velat ha i flera år nu. Bara för att visa min uppskattning och hur mycket jag älskar honom. :-)