Vilket bakslag!

I söndags var tanken den att vi skulle åka och titta på finaste Simson. Ägarna skulle höra av sig men inte gjorde dom det. Så jag tog tag i saken och kontaktade dom och det visade sig att dom hade velat fram och tillbaka och till slut kommit fram till att dom vill ha honom kvar då dom har svårt att släppa taget om honom.
Jag förstår ägarna, det kan bli så. Men jag blev hård drabbad och alldeles förkrossad! Här går man och är så inställd på katt, förberedd och allt och så går allt i kras.
Det kan verka fånigt men fan vad ONT det gjorde i hjärtat! Jag bölade såklart. :-((

Men sörrni! Nyligen fick jag kontakt med en kvinna som föder upp Cornish Rex och jag har hittat en riktig söting som jag ska kika på nu på söndag. Bilder på honom ser ni här nedan och han heter "Kent Agent" :-P.
Han har även en bror till salu, som är sambons favorit, "Mister Bister".

Vilken vi väljer återstår att se på söndag helt enkelt när vi får träffa sötnosarna. :-)

Varför jag väljer en Cornish Rex kanske en del undrar?
Det började med favoritrasen sphynx som jag först ville ha.
Tyckte dock att dom var liiite för dyra. Sökte på "allergikatter" då sambon B är allergisk mot vanliga katter. Hittade då dessa rexar av en slump och fastnade DIREKT!
Tycker dom är fruktansvärt vackra men jag älskar även deras peronlighet och temperament, hur dom är helt enkelt.
Bondkatter är enligt mig (förlåt mig nu men ta inte åt er ) SUPERtrista! Det finns iof EN enda bondkatt som jag tycker är stencool och speciell och det är systers ena katt Casper (den andra é galen!).
De flesta i min familj dock tycker att Cornish rex är skitfula och jag accepterar att alla inte tycker som jag. Men i mina ögon och i mitt hjärta är dom finast i världen!

Kent Agent

Mister Bister (till vänster)